Kaos, regn, nästan överkörd Chihuahua och varmt igen.

Vacker bokskog.

Efter att ha tittat på väderprognosen inför veckan så blev jag mäkta besviken, temperaturerna håller sig runt cirka femton grader och med allt regnande blir även kvälls och natt tempen väldigt hög. För att inte tala om luftfuktigheten. Jag har känt mig lite vemodig på grund av detta eftersom man känner att träningen får ta stryk, och när man precis kickat igång den och inte har rutinerna satta ännu drabbas man utav motivationsförlust och ovisshet när det kommer till planeringen. Jag hade ju trott att jag i alla fall skulle kunna klämma in små korta kvällspass, men tyvärr har jag fått strunta i det då det varit så fuktigt, regnigt och nästan kvavt. Idag var det så pass varmt att jag kunde gå utan jacka och då är det inte läge att träna hund! Som det ser ut nu så ska det väll i alla fall bli en till två grader svalare imorgon torsdag och framåt helgen, har vi tur blir det runt tio grader lokalt så man får chansen till att klämma in något ordentligt träningspass.

Shin har precis svalkat sig med lite vatten.

I måndags var det egentligen lite för varmt men jag kände trotts det att det skulle gå att genomföra en träningsrunda bara jag var försiktig. Sagt och gjort, vi begav oss ut. Själva rundan totalt landade på 10km så det är en ökning från dom andra passen som legat på ca 2-4-6km åt gången.Tycker det är lite svårt att planera in distansökningar men tänker som så att jag kör runt 4-6 km som bas nu ett tag framöver med avstickare uppåt milen lite då och då. Ända fram tills jag märker att konditionen, muskelstyrkan och tassarna vant sig vid denna typ av lite mer krävande aktivitet då bassträckan kommer ökas till 10km med avstickare på längre distanser.
Hur jag kommer att öka efter det får jag se, det beror säkert mycket på omständigheter och hur bra självaste träningarna fungerar.Är inte alls van att planera så här mycket och att ha ett mål med min träning, tanken jag haft sedan förra året är att i slutet av denna träningssäsong köra pass på 5mil, ett riktigt eldtest för både Shin och mig när det kommer till både fysik, motivation, planering och fram för allt ett test på hur bra vi orkar en sådan distans mentalt. Man får ju inte heller glömma att Shin faktiskt springer ensam, dem flesta jag vet om som bara kör en hund kör inte så långt per pass som jag nu planerar inför. Ska oavsett bli mycket spännande och jag hoppas, hoppas, hoppas att vi ror detta i hamn jag och min fina vovve :)

Mjuka fina rymliga vägar att köra på.

Måndagens dragpass gick väl sådär, för det mesta skötte sig Shin helt klart godkänt men vi upplevde ett skitstopp, lite trassel, jag körde fel och fick vända, några läskiga allt för branta nedförsbackar och det höll på att sluta väldigt olyckligt för en Chihuahua.
Vi mötte ett lite äldre tyskt par (hörde dem samtala med varandra) med en liten vovve som var lös, totalt så mötte vi dom två gånger, tränade på ett område som är ganska populärt att vandra på men man möter sällan någon.

Vid första mötet kopplade dom hunden och tja den gjorde ju lite små utfall mot Shin men det var ju inget som vi brydde oss så mycket om i och med att den just var kopplad. Dessutom är vägen bred och Shin brukar inte reagera så mycket på möten även om den mötande hunden skulle få för sig att bete sig o-uppfostrat.

Vid möte nummer två blev jag faktiskt både rädd och upprörd, paret såg oss komma på gott avstånd - jag brukar kolla sånt noggrant för ibland händer det att man måste stanna. Jag tänkte att ja vad bra dom kopplar hunden (i och med att dom gjorde det sist) så jag behöver inte stanna eller samla in Shin.

Tydligen INTE! 

Ut flyger denna lilla hund, skäller och ser antagligen bara Shin i all uppståndelse, jag hinner väja precis på håret och håller på att köra ner i diket, Shin tvärnitar och försöker vända sig om för att hålla kolla på vart hunden tar vägen - linorna trasslar in sig bland annat i mitt ben och i tramppedalen - samtidigt får kvinnan tag på hunden och mannen rusar fram och ställer sig hotfullt precis framför Shin som jag ser börjar svara upp, tror mannen reagerar i panik och antagligen ser framför sig hur min stora Shin skall ge sig på deras lilla Chihuahua om den kommer för nära...

Ser ju då hur Shin stirrar mannen i ögonen, reser svansen och börjar fälla upp hajfenan..
Vid detta laget har jag lyckats trassla loss linorna och snabbt tar Shin i selen och svänger honom runt så han inte står ansikte mot mannen mer... Jag hasplar ur mig att "No, you can't pet him we are training right now" för att på något vis försöka lugna ner situationen och ta udden av det hela.. Vet ej om mannen kunde förstå mig men han backar och vi kör vidare - märker att Shin är ganska skärrad och det tar nästan 1 kilometer innan han är så pass samlad att han klarar av att springa normalt igen. 

Jag gillar verkligen inte denna sortens möten, allting blir så onödigt obehagligt, Shin tar ju dessutom åt sig även om han verkar glömma det rätt snabbt igen som tur är.
Vi har varit med om lite jobbiga saker det senaste året, bland annat har Shin blivit attackerad och skadad utav en Schäfer på ett liknande sätt, och för inte så länge sedan attackerad utav en Boxer. Vi har också varit med om vad jag så här i efterhand tror rörde sig om ett hundnappnings försök (kan berätta om den händelsen en annan gång, mycket jobbig händelse som gjort att jag tycker det är väldigt obehagligt att behöva gå den där sista natt rundan i mörker).

Efter den händelsen har Shin varit väldigt vaksam mot främmande människor som på ett eller annat vis uppträder oberäkneligt eller hotfullt, och med tanke på att Shin ända redan sedan valp visat sig besitta ett stort mod, en självsäkerhet och självförtroende som heter duga är jag extra uppmärksam på hans signaler, har alltid uppmuntrat att han ska söka stöd hos mig först och främst - låta mig hantera det besvärliga eller jobbiga men han är en självständig individ med instinkter precis som vilken annan hund som helst..