Funderingar kring, hund, framtid och hanhundsogillande

Det var ett tag sen senast men inspirationen har inte legat på topp. Det har minst sagt varit en tuff period nu på senaste där en del oros moln har funnits på himlen, en del är fortfarande kvar.

Dessvärre har firman jag och min sambo jobbat på gått i konkurs, jag har således inget jobb sedan ett tag sedan och aktivt sökt jobb utan någon lycka. Sambon har gått från fastanställd till att nu bli visstidsanställd 3 månader i taget tills huvudkontoret förhandlar fram vilken firma som skall ta området, detta kan dröja upp till 9 månader och vi hoppas att han då kommer att kunna få bli fortsatt anställd hos vem det än nu kommer bli som tar området.
Jag är trött på att inte ha en ordentlig utbildning och varje gång jag finner mig arbetslös är det samma visa. Så har bestämt mig att satsa på att utbilda mig till Sjuksköterska, vilket kommer ta ett par år då jag fattas en del poäng för dels en fullständig gymnasieutbildning men även ämnen som behövs för att kunna utbilda mig till det jag vill.

Byter ämne nu till hund och Shin. Vi hann komma igång med förträningen inför denna dragsäsongen och hade hunnit med ett par motionsrundor, det gick framåt och kändes väldigt positivt. Jag är mycket för att varva korta snabba rundor och längre där jag lägger mycket på intervall träning.

Olyckligt nog blev Shin attackerad och biten utav en lösspringande hund för 2 veckor sedan när vi var påväg hem från en 2 mils runda till cykel och sedan dess har han gått på pencilin och fått vara i vila. Förväntar mig att vi kan komma igång och träna lite i nästa vecka, beror ju lite på vädret också. Nackdelen med att bo i Skåne är att hösten kan dröja på sig ett bra tag och har man riktigt mycket otur blir det regnigt, fuktig och grader som envist ligger runt 15+

Men om vi inte har tur med tempen och vädret nästa vecka får det bli klövjeväska istället och korta cykelrundor.



Jag har även börjat fundera kring ett problem Shin verkar ha, det föreligger så att han har börjat uppvisa en väldig osäkerhet inför främmande hanhundar. Många gånger yttrar det sig i att han är totalt ointresserad och väldigt avståndstagande, känner och ser på hela honom att han blir väldigt osäker och obekväm. Dessutom är han en ganska utåt agerande hund, vilket han alltid har varit enda sedan valp. Han har en viss skärpa och mod, kan även vara en del provocerande och uppstår en dispyt oavsett natur svarar han alltid upp. Det verkar kvitta om det är den andra hanen som beter sig olämpligt eller om det är Shin för när det väl kommer till kritan så slåss han. Olyckligtvis var hunden som bet honom dessutom hane och förhoppningsvis har det inte påverkat hans redan rådande skepsis mot hans eget kön negativt.

Lyckligtvis har Shin aldrig dragit blod på en annan hund han hamnat i gruff med, utan det är bit - släpp med saliv i pälsen som resultat.

Skit svårt att beskriva hur han är i dessa situationer, men så som jag kan se handlar det hittills om att han antingen försvarar sig mot en oförskämd individ som inte lyssnar på hans signaler eller om resursbråk där han tappar huvudet när den andra hunden fräser ifrån över en sak. Där och då verkar han inte förstå varför han hamnat i bråket och han kan inte heller ta sig ur det utan hjälp då han helt enkelt vägrar ge sig.

Den enda hanhunden han faktiskt har kommit överens med och ganska snabbt blivit bekväm med är en kastrerad Pitbull som var väldigt lekig och flamsig. Han uppskattar inte påflugna hannar det är då säkert, då blir han väldigt stel och osäker.
Så jag har i alla fall tagit beslutet att Shin inte får hälsa på okända hanhundar för en tid framöver, men att hålla honom ifrån umgänget hade jag inte tänkt utan får försöka skapa mera positiva erfarenheter. Exempelvis gå på promenader med andra ägare som har hanhundar tills han börjar slappna av mer.

Eftersom att han är så ung är jag övertygad om att man kan stoppa honom här så att det inte utvecklas till ren avsky. Men då krävs det faktiskt att omgivningen har förstående och förstånd nog att hålla sina hundar kopplade! För det är just incidenter med andra hanhundar som lett fram till detta här, tikar är aldrig ett problem och inte unghundar heller.