Ovissheten

Jag drömmer om en framtid

Det finns så många frågetecken just nu att man liksom fastnat i funderingar, oro och nästan lite rädsla eftersom att man just inte vet... Har ända sedan kraschen i vintras känt mig orkeslös, kroppen vill inte alls medan hjärnan inget hellre vill än att vara aktiv, jobba framåt och leva.

Gissar på att det var en utmattningsdepression jag drabbades utav där, finns ingen människa på planeten som kan gå igenom så pass mycket kaos och negativa händelser på så kort tid utan att falla. Har sedan dess gått på medicin som hjälpt mig tillbaka, jag har inte längre panikångest - var flera månader sedan sist och det är jätte skönt, kunde få flera attacker dagligen när det var som värst. Känner mig överlag inte deprimerad heller måste jag säga.

Börjar känna mig mindre bekväm.

Men nått gnissel är det som hänt. Och jag håller på att bli smått tokig, det började med ont i höften och ryggslutet, sedan dess har dels min astma blivit lite mer oberäknelig och just detta tar oerhört hårt på mig psykiskt, har inte riktigt kunnat acceptera att jag har en astma som hindrar mig fysiskt.. diagnosen kom för knappt ett år sedan nu.
Jag har även börjat få värk, särskilt i händer, armar och ibland även fötterna. Värken brukar vara värst på kvällen men även morgonen men än så länge känner jag knappt av den under dagen. Vaknar ofta på morgonen med ont i huvudet, stel i nacken, sover inte heller särskilt bra... Jag brukar ha en period på hösten och även våren där jag sover jätte skumt, däremot borde det ha jämnat ut sig vid det här laget.

Det som jag upplever som värst är de dagar jag inte kommer ur sängen. Jag vet inte hur bäst jag skulle kunna beskriva det som, men tänk dig att din hjärna skickar signalerna till dina muskler att röra på sig och gå upp men signalerna når inte fram. Du känner dig nästan helt förlamad, kroppen är så tung så tung och du får nästan panik för du vill inget annat än att kliva upp och göra allt det där du planerade dagen innan.

Gör jag något utöver det vardagliga så blir jag utslagen i ett par dagar efteråt, bara sover och känner mig så trött så trött. Älskar att vara ute med Shin på långa turer, men i dagsläget känner man dagen efter att man bara vill gråta. Det är förtvivlat jobbigt att tröttheten tar över och håller en tillbaka, hade hellre haft träningsvärk från helvete än att gå som i en dimma. Annars är jag bara ständigt trött, men vanlig trötthet går att hantera då kan man fortfarande tvinga sig till att t.ex. komma ut och träna.

Hur drabbar det mig i framtiden?

Det man faktiskt oroas över är utifall att det är något kroniskt, som kommer förvärras med tiden. Finns en mängd olika smärtsjukdomar, och man har ju nästan alltid vetat att man legat lite dåligt till eftersom att man har en historia utav depressioner och nu sist då en faktiskt fysisk sjukdom Astma samt att man gick in i väggen - man orkar inte hur länge som helst pendla 4:a timmar om dagen, inte sova på nätterna för man hostar lungorna ur sig, ha människor runt en som inte förstår utan säger åt en att bita ihop, gå som i koma på jobb vilket resulterade i en hårsmån ifrån att faktiskt döda en annan människa (tog fel narkosmedel, vilket inte uppmärksammades i kontrollen heller, som tur var uppmärksammade narkossköterskan felet innan det var för sent) nej fy samt att flyttat 5 gånger på mindre än 1 år...

lägg då till en rad andra händelser... Och för att inte tala om människor som är så idiotiskt egoistiska och trångsynta att dom skiter blanka fan i hur mycket negativitet och stress dom utsätter en för, för deras egna känslor är viktigare än att ta hänsyn till andra.

Tack och lov att jag har dig min älskade lilla "varg"

Jag är ju mest fundersam inför framtiden, man har ju de där livsdrömmarna som inte alls är en omöjlighet... Men skall det fortsätta såhär? Och kanske rentav förvärras? Ja, då känns det jobbigt. För jag kan helt ärligt inte tänka mig ett annat liv än det jag drömmer om.

Så just nu håller jag på att samla ork och styrka för att helt enkelt palla med att ha med VC och "döva" läkare att göra. För dessvärre är det just något man lärt sig att ska du vara sjuk i Sverige måste du vara stark, ofta får du till och med göra diagnostiken åt dem också. 

Funderingar kring, hund, framtid och hanhundsogillande

Det var ett tag sen senast men inspirationen har inte legat på topp. Det har minst sagt varit en tuff period nu på senaste där en del oros moln har funnits på himlen, en del är fortfarande kvar.

Dessvärre har firman jag och min sambo jobbat på gått i konkurs, jag har således inget jobb sedan ett tag sedan och aktivt sökt jobb utan någon lycka. Sambon har gått från fastanställd till att nu bli visstidsanställd 3 månader i taget tills huvudkontoret förhandlar fram vilken firma som skall ta området, detta kan dröja upp till 9 månader och vi hoppas att han då kommer att kunna få bli fortsatt anställd hos vem det än nu kommer bli som tar området.
Jag är trött på att inte ha en ordentlig utbildning och varje gång jag finner mig arbetslös är det samma visa. Så har bestämt mig att satsa på att utbilda mig till Sjuksköterska, vilket kommer ta ett par år då jag fattas en del poäng för dels en fullständig gymnasieutbildning men även ämnen som behövs för att kunna utbilda mig till det jag vill.

Byter ämne nu till hund och Shin. Vi hann komma igång med förträningen inför denna dragsäsongen och hade hunnit med ett par motionsrundor, det gick framåt och kändes väldigt positivt. Jag är mycket för att varva korta snabba rundor och längre där jag lägger mycket på intervall träning.

Olyckligt nog blev Shin attackerad och biten utav en lösspringande hund för 2 veckor sedan när vi var påväg hem från en 2 mils runda till cykel och sedan dess har han gått på pencilin och fått vara i vila. Förväntar mig att vi kan komma igång och träna lite i nästa vecka, beror ju lite på vädret också. Nackdelen med att bo i Skåne är att hösten kan dröja på sig ett bra tag och har man riktigt mycket otur blir det regnigt, fuktig och grader som envist ligger runt 15+

Men om vi inte har tur med tempen och vädret nästa vecka får det bli klövjeväska istället och korta cykelrundor.



Jag har även börjat fundera kring ett problem Shin verkar ha, det föreligger så att han har börjat uppvisa en väldig osäkerhet inför främmande hanhundar. Många gånger yttrar det sig i att han är totalt ointresserad och väldigt avståndstagande, känner och ser på hela honom att han blir väldigt osäker och obekväm. Dessutom är han en ganska utåt agerande hund, vilket han alltid har varit enda sedan valp. Han har en viss skärpa och mod, kan även vara en del provocerande och uppstår en dispyt oavsett natur svarar han alltid upp. Det verkar kvitta om det är den andra hanen som beter sig olämpligt eller om det är Shin för när det väl kommer till kritan så slåss han. Olyckligtvis var hunden som bet honom dessutom hane och förhoppningsvis har det inte påverkat hans redan rådande skepsis mot hans eget kön negativt.

Lyckligtvis har Shin aldrig dragit blod på en annan hund han hamnat i gruff med, utan det är bit - släpp med saliv i pälsen som resultat.

Skit svårt att beskriva hur han är i dessa situationer, men så som jag kan se handlar det hittills om att han antingen försvarar sig mot en oförskämd individ som inte lyssnar på hans signaler eller om resursbråk där han tappar huvudet när den andra hunden fräser ifrån över en sak. Där och då verkar han inte förstå varför han hamnat i bråket och han kan inte heller ta sig ur det utan hjälp då han helt enkelt vägrar ge sig.

Den enda hanhunden han faktiskt har kommit överens med och ganska snabbt blivit bekväm med är en kastrerad Pitbull som var väldigt lekig och flamsig. Han uppskattar inte påflugna hannar det är då säkert, då blir han väldigt stel och osäker.
Så jag har i alla fall tagit beslutet att Shin inte får hälsa på okända hanhundar för en tid framöver, men att hålla honom ifrån umgänget hade jag inte tänkt utan får försöka skapa mera positiva erfarenheter. Exempelvis gå på promenader med andra ägare som har hanhundar tills han börjar slappna av mer.

Eftersom att han är så ung är jag övertygad om att man kan stoppa honom här så att det inte utvecklas till ren avsky. Men då krävs det faktiskt att omgivningen har förstående och förstånd nog att hålla sina hundar kopplade! För det är just incidenter med andra hanhundar som lett fram till detta här, tikar är aldrig ett problem och inte unghundar heller.

Höstens annalkande

Jag tycker man börjar märka på luften att hösten är på intåg även här nere i Skåne, det blir snabbt rått och lite kallt på kvällarna och nätterna. Morgnarna är riktigt hemska! Speciellt innan kl 8, då har solen fått stråla en stund och värmt upp luften lite grann.

Shin fick äran att sova ute i natt för första gången sedan vi flyttade hit, det gick bra och han sträckte på sig när jag öppnade dörren och viftade glatt på svansen. Vi mös en stund i soffan tillsammans innan frukosten.... Myyyys vovve <3

Min älskade Shin är super go på alla sätt och vis, en riktig kelgris till hund!

Annars händer här inte så mycket, vi går våra lång promenader så ofta som det är möjligt. De kortare promenaderna med klövje väskan börjar ge resultat nu, han har börjat sätta fina muskler. Det brukar bli 2-3 ggr i veckan och jag skiftar vikten mellan 1-4kg men även blandar terrängen som vi går i, försöker aktivera så många muskler som möjligt.

Förutom detta så blir det väldigt mycket vila, mys och buslek. Det är ganska skönt att bara vara och ta tillvara på den korta sommaren, snart nog börjar dragträningen ändå.

Förhoppningsvis har jag fått någorlunda ordning på min astma som just nu spökar tills dess, vill gärna kunna springa tillsammans med Shin. Är ganska tråkigt att få ett astma anfall varje gång pulsen börjar gå upp. Obehagligt.

väldigt lugn period

Vi chillar mest nu den senaste tiden, tar lite småpromenader, myser utomhus i största allmänhet. Däremot har jag lyckats med att behålla vanan att gå längre promenader i alla fall minst en gång i veckan!
Är riktigt stolt över mig själv faktiskt, vet ju om hur svårt jag kan ha för att komma in i rutiner sådär överlag.


Tog modet till mig och såg till att vandra in på Söderåsens område där jag specifikt hade i åtanke att hitta en sjö eller något liknande där man kan bada. Till min stora förtjusning gjorde jag det i form utav en liten mysigt belägen damm, uppskattades otroligt mycket under den varma soliga dagen.
Det får bli fler utflykter dit men jag hade även tänkt bege mig längre in i just det området, för enligt kartan ska där ligga en sjö i anslutning till ett kärr i slutet utav vägen. Måste ju bara kolla in stället, där kanske är super att bada och ha skoj tillsammans med hunden?!

Fram och tillbaka blev det 12,6km.

Något som jag känner att jag måste kolla upp lite närmre är huruvida man får lov att dragträna hund på den vägen.. Motorfordon är inte tillåtet, vilket är super, och allemansrätten råder då den ligger i ett natur reservat.. Frågan dock, får man lov att köra hund där? Kunde inte hitta några skyltar som förbjöd hundar i allmänhet inne på området men då utgår jag från att där råder koppeltvång... Aja, svaret på den frågan finner jag nog ut så småningom.

Tycker han tar det förvånansvärt bra att inte ha en till hund här hemma. Äter som han ska, bjuder upp till lek, verkar allmänt levnadsglad så som det ska vara.
Däremot märker jag att vi får börja om med ensamhetsträningen.. Men det är faktiskt inte så konstigt att han reagerar så som han gör. Ett nytt ställe, det tar ett tag innan man känner sig trygg och sedan att han faktiskt är ensam.


Inte att han förstör eller på annat sätt gör något olämpligt när vi inte är hemma. Han ylar lite grann, oavsett om inte det är så farligt är det trotts allt en indikation på separationsångest och det känner jag att vi får försöka rätta till, främst för Shins skull.


Varma dagar har vi haft gott om och efter eftermiddagspromenaden brukar jag se till att ha gjort isglass till killen som han får när vi kommit hem. 

Består utav lite torrfoder, korvbitar, annat hundgodis och vatten. Väldigt uppskattat här hemma.

Jag har märkt på senaste då jag klickertränat lite mera aktivt att Shin ibland inte riktigt alltid verkar förstå. Det är som att självaste "klicket" inte sitter till 100% så jag har valt att gå tillbaka till basic nu, jag håller på att klicka in honom igen - samtidigt undersöker jag olika godisformer och belöningar under tiden, kan lika gärna passa på och hitta fram till vad som verkligen är "it" godiset för honom.

Jag ser ljust på framtida klickerträningar, vet ju med mig sedan tidigare att klicket har suttit hos honom och han var väldigt lätt att klickerträna med som valp. Får ge det lite tid bara, vi njuter ändå utav dom långa promenaderna och möjligheten att bada så länge. Tiden går äckligt fort och snart nog är hösten här med sitt ostabila väder, ser fram emot all tid man kan lägga på inomhus träning dom dagarna som regnet fullkomligt vräker ner när det mest är kallt och jävligt. 

Nog för att promenader, cykling och dragträning är roligt - men då ska också vädret vara bra =) annars får det va.. Jag är väl lite kräsen på den biten.

Långa promenader och fästingar

Jag har fått ge med mig, förlorade kampen mot fästingarna... Shin har haft fyra fästingar sedan vi flyttade hit och det tycker jag är för mycket. När jag bodde inne i Helsingborg vart det fyra stycken på ett helt år!
Har aldrig behandlat mot fästingar tidigare, förra sommaren fick han inte en endaste. Neo däremot fick dessa fyra, året dessförinnan fick inte Neo några alls borträcknat stugsemestern i Halland under en vecka. Där var det en del kan man lugnt säga.

Så jag svalde min stolthet och vandrade ner till apoteket, frontline comp var det enda dom hade inne - vill inte ha scalibor fästinghalsband. Höll på att få en smärre chock utav priset, men vart ju bara att köpa det i alla fall.
Behandlade honom med det för tre dagar sedan, verkar som att det nog sved lite för han verkade lite orolig.. Var inte värre än att man kunde avleda med kamptrasan =) och det verkar också som om han haft lite klåda efter behandlingen. Skönt nog så har han kliat sig mindre för var dag som gått.

Till min stora förtjusning har han börjat apportera!!! Jag har nog mycket att tacka Robin för där då Shin verkligen älskar att leka med honom och särskilt att kampa, Shin har bjudit helt självmant på att apportera kamptrasan till Robin när han kastat iväg den, troligen för att Shin sett det som en super belöning att få kampa ihop med Robin att det är värt att komma tillbaka med leksaken istället för att behålla den helt själv.

Detta har jag utnyttjat till max och Shin apporterar även kamptrasan till mig i nuläget, jag har slutat komma till honom för att leka utan nu får han komma till mig och jag ser en sådan iver i honom när han gör det att jag bubblar utav glädje.

Robin har helt klart blivit Shins lekfarbror och detta tycker jag är väldigt kul, man skulle nästan riggat en kamera och filmat när vi alla tre leker tillsammans ute på ängen. Shin har verkligen en leklust som heter duga, speciellt för att vara en Sibbe. Det ända jag är uppmärksam på är att vi bryter leken innan han hunnit tröttna =) för att försöka behålla hans iver.... Vore ju aldeles utmärkt att lite längre fram kunna belöna med denna lek vid träning, skulle kunna fungera som den absoluta jack potten för honom.

Rent kontaktmässigt ger lek också väldigt mycket, anser jag i alla fall. Vi får en annan relation mellan oss och Shin, där det rent ut sagt är väldigt roligt för oss allihop. När vi var vid havet sist gick vi alla ut och lekte med en boll, kastade den mellan varandra och Shin lät vi medvetet få tag i den ibland. Fungerade utmärkt och det allra skönaste tycker jag är att det fungerar att ha honom lös vid dessa tillfällen, vi och leksaken har hans fulla fokus.

Jag har inga ambitioner eller krav på att kunna ha honom lös överallt men faktumet att det går i vissa situationer är helt klart en stor bonus.

Det verkar som om att den kommande veckan kommer det regna mycket, perfekt, det ger mig möjlighet att aktivera honom innomhus och börja så smått med klickern och försöka ge mig på shaping.

Har räknat ut att jag under denna veckan har promenerat ca 3 mil - 11km i lördags, 6,4 km i förrgår och 10km idag. Utöver alla dom andra rundorna då som brukar ta 20-40min, dom räknar jag inte med eftersom dom ändå är standard och i rent rastnings syfte.

Vi har haft tur med vädret och jag är stolt över mig själv att jag ändå lyckats komma iväg! Krävs lite tidsplanering för att det ska fungera också, grannen följde med idag också med sin hund, en landseer. Jätte trevligt, jag och Shin fick tillfälle att öva på att gå i mera maklig takt! Annars har vi en tendens att gå så fort fort fort som vi bara kan och orkar.

Så nästa veckas fokus kommer då främst ligga på shapingen, blir där uppehåll i vädret ska jag försöka hinna med att komma iväg på en sån där långruna med. Har kickat lite på kartor och där finns ett par vägar jag hade velat utforska närmre, inklusive kolla in en sjö och se om den är bad duglig eller inte. Simmträning gillar jag skarpt! Det är bra för musklerna, vattenlekar är också super och fram för allt roliga :)

Börja Träna?

Ibland står man och trampar vatten kan jag känna, känslan utav att man inte riktigt kommer framåt även om tiden går.

Lite så upplever jag det precis den tiden innan man har kommit igång ordentligt med någonting, innan man lyckats med det svåra att göra det till en rutin.

Jag tycker det är roligt att träna, dels för tränandets skull men även för att i det långa loppet nå fram till ett särskilt mål. Hade till exempel jätte gärna velat börja träna lydnad, klicker med inriktning på shejping då det verkar himla spännande. Sedan skulle jag också velat börja träna på att ställa, tanken är ju att ställa ut Shin någon gång och då vore det bra om man viste hur man gör!

Även att börja träna upp min kondis, köpa en sele till pojken och börja använda midjebältet jag har. Skulle vara hemskt kul att till och med tävla lite, särskilt med tanke på att Shin drar bra även om han är ensam. Väldigt lätt att motivera honom, det räcker med att man börjar jogga lite lätt även när han bara är i koppel så vill han framåt utav sig själv - han distraheras inte utav dofter och ska stanna överallt.

Som ni förstår är det många olika saker jag vill... men, jag har lite svårt med motivationen hos mig själv.
Lite som att tanken på allt är övervälmande så jag får nog sätta mig ner och ordna en prioriterings lista, så när jag väl har fått in en sak på rutin kan jag börja jobba på nästa lilla roliga projekt.

Rent instinktivt känns det som att börja med kondisen vore en bra början, hade då främst tänkt börja med riktigt långa promenader ett par gånger i veckan. Få upp benstyrkan och utforska olika vägar.

Välkommen

Jag har bestämt mig för att återgå till bloggandet men att byta från blogg.se till blogger istället.

Det kommer ta mig lite tid att få ordning på denna bloggen med alla inställningar jag vill ha och så vidare, det tar ju faktiskt mer tid än vad man först kan tro att hitta fram till något man trivs med och tycker är en snygg layout. För att inte tala om html kodningen! Var ju över 8 månader sedan jag höll på med det sist, verkligen fantastiskt hur mycket man glömmer bort på så kort tid.