År och dagar sedan sist.
Så blir det när man har mycket på sina axlar, livet går en emot ganska mycket och där finns en del att reda ut - främst en massa frågor som skall besvaras för att kunna nå fram till den där punkten där livet känns i balans och på rätt spår. Något jag kan känna är skönt åtminstone är att trotts allt som nu är jobbigt hanterar jag det bättre än vad jag brukade göra förut, jag har inte trillat ner i en ny depression och detta gör väldigt mycket särskilt när man då hanterar konsekvenserna från förra vinterns vad jag tror handlade om en ren utmattnings depression som kom ur dem väldigt långa dagarna med pendlingen i vinter kaoset och den höga psykiska stressen som då pågått under ett ex antal månader där man påverkats negativt utav personer i ens omgivning och påtryckningar om vem andra tyckt man "ska vara" som person.
Tillslut tar det ju tvärstopp, och i efterhand inser man var man handlat fel - om man nu kan säga att man gjort "fel" egentligen när det kommer till något sådant.
Försöker lära mig att stå på mig mera när det kommer till sådant jag faktiskt behöver, sådant man inte kan kompromissa om, även om jag är utav den karaktären att jag har starka åsikter och gärna tycker mycket kan jag inte alls göra samma sak för mig själv när jag helt plötsligt ställs mot dem jag kommit nära, som jag älskar och vill väl. Jag får dåligt samvete helt enkelt, som om det jag känner och upplever inte är värt något i förhållande till andras känslor och uppfattningar.
Nää, känner mig ganska kluven många gånger. Vill sätta ner foten och börja dirigera mitt eget liv, ta ansvar, istället för att utomstående på något mystiskt vis nästlar sig in och försöker göra detta åt mig. Samtidigt vill jag inte heller skapa "undanflykter" eller sätta mig i någon form utav "offer" sits (se! nu visar sig den där kluvna sidan igen) - jag vill inte ge andra den makten, alltså att dom skulle kunna trycka på dessa knappar och få mig att känna mig usel som människa.
Riktigt längtar efter att få bygga upp mig själv igen, självförtroendet tar ganska mycket stryk när man går igenom det jag har gjort det senaste året samt det jag går igenom just nu. Vet ju om vem jag är innerst inne, vill vara den personen igen - men man kan bara lägga en tegelsten i taget, annars faller huset ihop igen om man slarvar.
Tack och lov har jag ju kära Shin som skänker glädje på det mest spontana härliga hundiga vis =) hade helst haft en hund till såklart, dels för att det ger mig mycket med även Shin..
Han hade behövt det tror jag även om han verkar ganska glad som ensam. Träningen blir även den lite roligare med en till, är dock hemskt tacksam över att Shin är så väldigt duktig som klarar av att dra helt själv utan att maska och strunta rundor - vist lite sånt kan det bli när vi tränar på de ställena där vi går promenader (tycker själv det är skittrist också) vilket jag kan förstå.
Hoppas jag kan komma igång att blogga lite mera, ska försöka dokumentera några utav denna säsongs sista ordentliga dragträningspass med bilder och helst någon video också. Dels kan det vara roligt att gå tillbaka och läsa om själv men också att behålla och förstärka det positiva i att vara ute och köra hund - där existerar inga tankar, bekymmer eller problem då utan man befinner sig verkligen i nuet. Sånt gör en lyckligare inombords - det är viktigt.
