Dåligt med uppdateringar

Tyvärr har jag varit dålig på att uppdatera den senaste tiden, jag har glömt eller inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Sedan har vi också haft en ganska tuff period nu som antagligen bidragit till att man inte riktigt haft en tanke på att skriva. Jag är sjukskriven och Robin blev varslad (rolig julklapp) och med detta kommer givetvis oron och stressen som ett ovälkommet brev på posten.

Träningen har gått sådär, men det är inte hela världen att vi inte kommit så långt. Har trotts allt ett par månader kvar och jag hoppas såklart på bättre väder, minusgrader och snö då :) vi hade fint ett tag men tyvärr är allt smält nu här nere i Söder.

Shin har varit klen med maten, aptitlusten går på sparlåga och på grund av detta har han även gått ner och inte byggt ordentligt med muskler. Har fått ett par fina råd som jag använder mig utav och grabben äter lite bättre nu i alla fall, vissa dagar sämre andra riktigt bra och några normala. Frustrerande ändock, jag som ville få honom riktigt snygg denna vintern med gott hull och hårt musklad.... Får väl se om det kanske går att nå dit fram tills våren, beror så mycket på hur han äter.

Annars är allting tja som vanligt? Någonstans har man låtit saker och ting smälta nu, man börjar blicka framåt och hoppas. Nytt år snart med, med facit i hand så har 2012 varit ett riktigt skit år. Vill helst av allt glömma bort detta året, radera det ur minnet och gå lyckligt ovetandes om dess existens.

Nääää låt 2013 bli det året saker och ting rullar på i medvind för oss :)

Kyla och snö vart håller ni hus?

Uff... Här går man och väntar otåligt som bara den, kikar på vädret och flerdygnsprognoser. Allt i hopp om att få se dom där härliga minusgraderna och kanske till och med snö, vill, vill, vill.

Blir avundsjuk när jag ser foton på FB från de som bor nordligare och redan har ett härligt viterlandskap. Åh vad jag hoppas på att vi får ett snörikt år! Den gråa disiga dimman som håller sitt grepp över södra Sverige är bara så hiskeligt tråkig nu.

Håller tummarna för att snart få se det vita guldet singla ner från himlen och lägga sig som ett mjukt täcke över jorden.

Uppdatering

Ja det var väl lite dags att göra en sådan. Det har inte hänt allt för mycket, inte mer än det vanliga så som träning de dagarna vädret varit trevligt men helt problem fritt har det inte varit. Hade en period med ont i ryggen, stel och öm, Shin fick lite slitna tassar och fick då vila tills dom såg fina och hela ut igen.

Sedan har jag också varit otroligt trött och orkeslös. Något som återkommer titt som tätt och gjort så genomgående under större delen av mitt liv men främst under de två senaste åren efter att jag gick in i väggen. Utredning pågår då man misstänker en psykiatrisk diagnos av något slag, något annat än utmattnings/vanlig-depression. Även om det känns skönt att nu äntligen kanske få ett svar på varför jag haft det så jobbigt med en massa svackor så har jag ändå tänkt mycket, tänkt på vad jag själv kan göra för att hjälpa mig själv och min kropp?

Älskar vintern, det är min favorit årstid och hade gärna bott lite mera norröver precis som alla andra som fått smak för det här med draghundar och träning. Sen är snö så himla vackert! Tyvärr tenderar jag att må ganska dåligt under dom kalla månaderna, mest då på grund av trötthet och extra svårigheter med sömnen. Jag vill ju kunna njuta av min favorit årstid istället för att få ångest över att aldrig riktigt kunna ta tillvara på den.

Så nu har gubben och jag bestämt oss för att prova LCHF diet, tanken är att börja när det är dags för att storhandla igen. Göra en ganska drastisk förändring som förhoppningsvis kommer fungera bra för oss, Robin är också rätt trött av sig, lite med energi men också täta problem med magen läkarna inte hittar något fel på. Har läst om hur många människor mått bättre på denna diet, både hur dom fått mer energi men också att många blivit bra i magen igen.

Utöver detta har jag även börjat äta kosttillskott - magnesium, D-vitamin och fiskleverolja.. Funderar även lite smått på zink och järn med.

Känner att det i alla fall kan vara värt att prova, har inget att förlora på det utan allt att vinna.

Sen har jag även en liten överraskning, något spännande kommer antagligen ske nu i jul tider ;) helt hundra att det blir av är det inte ännu, blir det av kommer jag att skriva om det här snart.

Den gångna veckan

Totalt har det blivit tre dragpass denna veckan, med varierande resultat. Överlag har jag tyckt att det varit trevligt och helt okej rundor, rundan jag körde i fredags vart helt klart den blötaste hittills. Vågade mig trotts allt regn att pressa Shin lite, han svarade fint och genomsnitts hastigheten gick upp från den vanliga 13,2-13,8 till 15km/h.

Sånt är kul tycker jag, att det går att driva på lite och att man får gensvar :)

Annars så har det varit en rätt lugn vecka, vi fick hem väldigt trevligt besök i fredags med övernattning till lördagen. Vi var alla mycket slitna på lördags morgonen men det var helt klart värt att vara vaken alldeles för länge och sova på tok för lite. Hehe. Jag antar att tiden riktigt flyger fram på det viset när det gäller oss hundfolk! Finns allt för mycket att prata om men allt för lite tid för att hinna med så sömnen får bli lidande.

Idag söndag vaknade jag upp med en hemsk ryggvärk, vet inte vad som kan ha hänt där under natten. Ont gör det i alla fall och stel som en pinne är man, förhoppningsvis är det mycket bättre imorgon annars får jag stå över dragträningen jag har planerat. Men men så är det ibland, inte hela världen att skjuta upp på draget en extra dag.

Hoppas på en fin kommande vecka :) har även planerat att skriva lite andra typer av inlägg också, får se om jag både kommer komma ihåg och få tid att göra det.

Ni får alla ha det så fint!

Kaos, regn, nästan överkörd Chihuahua och varmt igen.

Vacker bokskog.

Efter att ha tittat på väderprognosen inför veckan så blev jag mäkta besviken, temperaturerna håller sig runt cirka femton grader och med allt regnande blir även kvälls och natt tempen väldigt hög. För att inte tala om luftfuktigheten. Jag har känt mig lite vemodig på grund av detta eftersom man känner att träningen får ta stryk, och när man precis kickat igång den och inte har rutinerna satta ännu drabbas man utav motivationsförlust och ovisshet när det kommer till planeringen. Jag hade ju trott att jag i alla fall skulle kunna klämma in små korta kvällspass, men tyvärr har jag fått strunta i det då det varit så fuktigt, regnigt och nästan kvavt. Idag var det så pass varmt att jag kunde gå utan jacka och då är det inte läge att träna hund! Som det ser ut nu så ska det väll i alla fall bli en till två grader svalare imorgon torsdag och framåt helgen, har vi tur blir det runt tio grader lokalt så man får chansen till att klämma in något ordentligt träningspass.

Shin har precis svalkat sig med lite vatten.

I måndags var det egentligen lite för varmt men jag kände trotts det att det skulle gå att genomföra en träningsrunda bara jag var försiktig. Sagt och gjort, vi begav oss ut. Själva rundan totalt landade på 10km så det är en ökning från dom andra passen som legat på ca 2-4-6km åt gången.Tycker det är lite svårt att planera in distansökningar men tänker som så att jag kör runt 4-6 km som bas nu ett tag framöver med avstickare uppåt milen lite då och då. Ända fram tills jag märker att konditionen, muskelstyrkan och tassarna vant sig vid denna typ av lite mer krävande aktivitet då bassträckan kommer ökas till 10km med avstickare på längre distanser.
Hur jag kommer att öka efter det får jag se, det beror säkert mycket på omständigheter och hur bra självaste träningarna fungerar.Är inte alls van att planera så här mycket och att ha ett mål med min träning, tanken jag haft sedan förra året är att i slutet av denna träningssäsong köra pass på 5mil, ett riktigt eldtest för både Shin och mig när det kommer till både fysik, motivation, planering och fram för allt ett test på hur bra vi orkar en sådan distans mentalt. Man får ju inte heller glömma att Shin faktiskt springer ensam, dem flesta jag vet om som bara kör en hund kör inte så långt per pass som jag nu planerar inför. Ska oavsett bli mycket spännande och jag hoppas, hoppas, hoppas att vi ror detta i hamn jag och min fina vovve :)

Mjuka fina rymliga vägar att köra på.

Måndagens dragpass gick väl sådär, för det mesta skötte sig Shin helt klart godkänt men vi upplevde ett skitstopp, lite trassel, jag körde fel och fick vända, några läskiga allt för branta nedförsbackar och det höll på att sluta väldigt olyckligt för en Chihuahua.
Vi mötte ett lite äldre tyskt par (hörde dem samtala med varandra) med en liten vovve som var lös, totalt så mötte vi dom två gånger, tränade på ett område som är ganska populärt att vandra på men man möter sällan någon.

Vid första mötet kopplade dom hunden och tja den gjorde ju lite små utfall mot Shin men det var ju inget som vi brydde oss så mycket om i och med att den just var kopplad. Dessutom är vägen bred och Shin brukar inte reagera så mycket på möten även om den mötande hunden skulle få för sig att bete sig o-uppfostrat.

Vid möte nummer två blev jag faktiskt både rädd och upprörd, paret såg oss komma på gott avstånd - jag brukar kolla sånt noggrant för ibland händer det att man måste stanna. Jag tänkte att ja vad bra dom kopplar hunden (i och med att dom gjorde det sist) så jag behöver inte stanna eller samla in Shin.

Tydligen INTE! 

Ut flyger denna lilla hund, skäller och ser antagligen bara Shin i all uppståndelse, jag hinner väja precis på håret och håller på att köra ner i diket, Shin tvärnitar och försöker vända sig om för att hålla kolla på vart hunden tar vägen - linorna trasslar in sig bland annat i mitt ben och i tramppedalen - samtidigt får kvinnan tag på hunden och mannen rusar fram och ställer sig hotfullt precis framför Shin som jag ser börjar svara upp, tror mannen reagerar i panik och antagligen ser framför sig hur min stora Shin skall ge sig på deras lilla Chihuahua om den kommer för nära...

Ser ju då hur Shin stirrar mannen i ögonen, reser svansen och börjar fälla upp hajfenan..
Vid detta laget har jag lyckats trassla loss linorna och snabbt tar Shin i selen och svänger honom runt så han inte står ansikte mot mannen mer... Jag hasplar ur mig att "No, you can't pet him we are training right now" för att på något vis försöka lugna ner situationen och ta udden av det hela.. Vet ej om mannen kunde förstå mig men han backar och vi kör vidare - märker att Shin är ganska skärrad och det tar nästan 1 kilometer innan han är så pass samlad att han klarar av att springa normalt igen. 

Jag gillar verkligen inte denna sortens möten, allting blir så onödigt obehagligt, Shin tar ju dessutom åt sig även om han verkar glömma det rätt snabbt igen som tur är.
Vi har varit med om lite jobbiga saker det senaste året, bland annat har Shin blivit attackerad och skadad utav en Schäfer på ett liknande sätt, och för inte så länge sedan attackerad utav en Boxer. Vi har också varit med om vad jag så här i efterhand tror rörde sig om ett hundnappnings försök (kan berätta om den händelsen en annan gång, mycket jobbig händelse som gjort att jag tycker det är väldigt obehagligt att behöva gå den där sista natt rundan i mörker).

Efter den händelsen har Shin varit väldigt vaksam mot främmande människor som på ett eller annat vis uppträder oberäkneligt eller hotfullt, och med tanke på att Shin ända redan sedan valp visat sig besitta ett stort mod, en självsäkerhet och självförtroende som heter duga är jag extra uppmärksam på hans signaler, har alltid uppmuntrat att han ska söka stöd hos mig först och främst - låta mig hantera det besvärliga eller jobbiga men han är en självständig individ med instinkter precis som vilken annan hund som helst..

Det blev träning i alla fall

Hade ju först trott att det skulle bli för varmt idag efter att ha kollat prognoserna här om dagen, men beslutade mig för att bege mig ut i alla fall i förmiddags. Temperaturen låg då på runt tolv grader, solen var framme periodvis men kändes inte allt för varm.

Körde en runda på ca 4km, alltså ingen lång sträcka. Första hälften är det grusväg och hemåt asfalt - jag gör alltid så att jag kör ganska sakta just på asfalt, Shin har ingen lust till högre hastigheter heller på den typen av underlag och så länge han ligger på i selen låter jag han hålla den takten han känner för. Han har ju möjlighet att springa i väggrenen för det mesta där underlaget är tassvänligt men låter bli, annars vore det bättre men kan inte tvinga honom.

Tyckte han skötte sig bra idag, lite små distraherad vid ett hus med mycket skrot på tomten men sånt får man ju nästan räkna med. Han är ju trotts allt ensam, vilket inte är lika motiverande och så har vi inte ännu kommit in i träningsrutinerna ordentligt. Passade även på att filma en snutt med mobilen idag då jag kände mig så pass säker på att Shin inte skulle få för sig att göra något oförberett, kommer lägga upp filmen på Facebook - där ser man också när han blir distraherad och hur han sedan "skärper" till sig.

Shin valde att gallopera den första halvan av rundan, den biten som är grusväg, även denna gången ökade han hastigheten och låg på extra i selen vid den lilla uppförsbacken! Jag hoppas verkligen han fortsätter med denna goda vanan :-) jag får ju förvisso trampa på oavsett men det är så skönt att inte behöva känna frustrationen som kommer när man märker att hunden medvetet "fuskar". Inte så himla enkelt att hålla sig positiv och tyst i ett sådant läge, särskilt inte om det är en riktigt mördarbacke.

Min hjärna går på högvarv, jag vet inte riktigt hur jag ska göra nämligen. Ska försöka kika ut en sträcka på närmre 1 mil, det svåra är dock att man inte kan se på Google Maps om det är grus/skogsväg eller inte utan man får chansa. Vill gärna undvika att köra flera varv utav samma sträcka så här i början, det har med rutin/ motivation att göra - jag tycker det är otroligt viktigt så här inledningsvis att göra träningen så rolig och spännande för hunden som möjligt. Det vinner man på så otroligt mycket när man sen börjar köra längre och enformigt som det kan bli ibland när man har begränsade möjligheter till träningsvägar.



Under dagens träning testade jag en ny cykel, en låne-cykel men jag gissar ju på att den kommer att bli kvar här hela säsongen då ägaren inte direkt är typen som cyklar och än mindre på en rosa sådan. Hehe... Skivbroms fram och handbroms bak, sadeln är något obekväm men det handlar nog om ovana. Kedjan behöver smörjas till lite också. Annars fick jag en bra upplevelse, rullar på lätt och med rejäla terräng däck! Jippie säger ju jag som skumpat runt på en kärringcykel i 2 år. Längtar riktigt efter att få susa fram på en härlig skogsväg med Shin framför mig, låta honom sträcka ut rejält och låta honom jobba på ordentligt med ett fordon som är precis lagom tungt och lättrullat. Man kan inte undgå skillnaderna när man måste ligga på och bromsa även om hastigheten vi körde i idag inte var särskilt hög - det är något som aldrig hade kunnat hända med den andra cykeln. Känns verkligen roligt.

För Varmt

En av nackdelarna med att bo i söder (ja förutom snö bristen) är ju då att temperaturerna gärna svänger uppåt lite när som de två första höst månaderna, vilket det då har gjort idag och det ser inte så mycket bättre ut inför imorgon.

Så som jag ser på det nu kommer det att få bli en kortis runda ikväll bara för att hålla igång själva vanan, rundan jag tänker på är cykelväg - asfalt - på ungefär 1-2km. Imorgon fredag funderar jag på att låta Shin springa i grustaget, även det är ju fysträning och han brukar tycka att det är superskoj. Inför lördag ser temperaturerna ut att sjunka igen så jag satsar på det, hoppas det bara stämmer nu så man kan få in en längre och riktigt ordentlig träningsrunda.

Början på en ny säsong

Då har man äntligen börjat komma igång med dragträningen igen, jag valde att vänta in de kontinuerligt lägre temperaturerna detta året eftersom att Shin är ganska så värmekänslig speciellt när det råder hög luftfuktighet. Det går inte riktigt att träna honom på temperatur gränsen utan ungefär runt tio, tolv plusgrader är säkert kort.

Än så länge har jag hunnit köra 3 träningspass, det första blev på cirka 5,4km och i stadsmiljö. Inte det bästa underlaget för tassar men kör man lugnt och inte allt för ofta på asfalt ska det inte vara några problem - man får ha koll helt enkelt på hunden och köra i ett lägre tempo. Att köra inne i tättbebyggt område kan ha sina fördelar, du möter människor, hundar och du kan göra en koll på hur självsäker hunden är och hur mycket den minns utav kommandon. 

Överlag så upplevde jag Shin pigg och fin i selen, han ville gärna öka hastigheten i början men accepterade tempot rätt snabbt. Tyckte även att han verkade komma ihåg mycket från föregående år, kändes säker på kommandon. Dock var han trött framåt slutet, vilket kanske egentligen inte är så märkvärdigt då det var första träningen och från alla de intryck han fått. Det blir ju en helt annan sak att dragträna där det händer mycket runt omkring en hela tiden än vad det är om du skulle gå en vanlig promenad på samma sträcka. 

Jag bestämde mig sedan för att även köra nästa dag, men då blev det en kort runda på 2,2km i Kronoskogen, det är ett hårt packat el ljusspår som går genom en tallskog. Shin såg ut att ha träningsvärk från dagen innan men var även här på hugget. Blev förvånad över att han inte försökte fuska i uppförsbackarna, det gjorde han nästan hela förra säsongen nämligen. Positivt överraskad blev jag då med andra ord. 

På denna korta sträcka mötte vi ändå tre joggare och två hundar, även här imponerade han med att hålla sig på höger sida utav spåret. Vist märkte jag att han tittade och blev lite små ängslig/uppspelt när det gällde hundmötena men han gjorde helt rätt, lyssnade på mig och sprang på framåt.

Dag 3 hade jag kikat ut en ny skogsväg på Google Maps ca 6,2km. Tyckte det såg bra ut och tog en chansning. Hälften vunnet blev det väl ungefär. 

Saken med mig är den att jag har gott lokalsinne men just gällande nya vägar har jag en tendens att dels både inte riktigt hitta rätt och sedan även köra vilse. Som tur var körde jag i alla fall inte vilse denna gången, men hade svårt att hitta till platsen. Var även tvungen att stanna två gånger för att jag förvirrade mig själv - jag och gps kartor på mobilen är sällan överrens, höger blir vänster och vänster blir höger. Hur som helst så fick jag ett gott första intryck utav denna mysiga skogsväg, något hårt packad med större stenkross på vissa sträckor men kunde inte se att detta besvärade Shin något. MEN, denna fina skogsväg löpte ut på ett kalhygge som blev mer och mer igenvuxet, vi kämpade på, hamnade i något som nästan skulle kunna gå att klassa som våtmark men även här kämpade vi på. Den sista sträckan var helt bedrövlig, igenvuxen väg med högt gräs och sly som hängde utöver vägen. Fy farao vad svettigt detta blev! Inte bara Shin som fick jobba. Shin överraskade mig även denna dag, förutom att få ett hjärnsläpp där han fick för sig att kissa i väggrenen (skvätta) så jobbade han på jätte hårt. Var riktigt salig och glad när vi äntligen hade kommit hem igen. 

Trotts att man ibland står där och svär över bedrövligt underlag, tung väg och dåligt väder sker något magiskt, man blir så glad utav att köra hund!

Nästa gång jag får tillfälle att köra där ska jag svänga av istället och testa den andra sträckan jag hade spanat ut, den vägen är inte lika lång men man kan köra mer än ett varv för att på så vis komma upp i lite längre sträckor framöver.

Idag är det vila som gäller för oss, det är vi välförtjänta av båda två. Regnet öser dessutom ner så det känns bra att jag valde att köra pass nummer tre igår istället för idag. Har ju även köpt en ny sele till Shin, en ManMat LD Harness, vet inte om det är denna som gör att han känns så bra i selen så här redan i början av säsongen eller om det är inbillning. Valde ju att prova en sån  här i stället för den vanliga x-backen då jag tyckte det såg ut som att Shin fick problem med höft och rygg, men även blev öm i ryggen förra året vid användningen utav x-backen.

Längtar verkligen till nästa träningspass :)

Grådaskiga känslor

År och dagar sedan sist.

Så blir det när man har mycket på sina axlar, livet går en emot ganska mycket och där finns en del att reda ut - främst en massa frågor som skall besvaras för att kunna nå fram till den där punkten där livet känns i balans och på rätt spår. Något jag kan känna är skönt åtminstone är att trotts allt som nu är jobbigt hanterar jag det bättre än vad jag brukade göra förut, jag har inte trillat ner i en ny depression och detta gör väldigt mycket särskilt när man då hanterar konsekvenserna från förra vinterns vad jag tror handlade om en ren utmattnings depression som kom ur dem väldigt långa dagarna med pendlingen i vinter kaoset och den höga psykiska stressen som då pågått under ett ex antal månader där man påverkats negativt utav personer i ens omgivning och påtryckningar om vem andra tyckt man "ska vara" som person.
Tillslut tar det ju tvärstopp, och i efterhand inser man var man handlat fel - om man nu kan säga att man gjort "fel" egentligen när det kommer till något sådant.

Försöker lära mig att stå på mig mera när det kommer till sådant jag faktiskt behöver, sådant man inte kan kompromissa om, även om jag är utav den karaktären att jag har starka åsikter och gärna tycker mycket kan jag inte alls göra samma sak för mig själv när jag helt plötsligt ställs mot dem jag kommit nära, som jag älskar och vill väl. Jag får dåligt samvete helt enkelt, som om det jag känner och upplever inte är värt något i förhållande till andras känslor och uppfattningar.

Nää, känner mig ganska kluven många gånger. Vill sätta ner foten och börja dirigera mitt eget liv, ta ansvar, istället för att utomstående på något mystiskt vis nästlar sig in och försöker göra detta åt mig. Samtidigt vill jag inte heller skapa "undanflykter" eller sätta mig i någon form utav "offer" sits (se! nu visar sig den där kluvna sidan igen) - jag vill inte ge andra den makten, alltså att dom skulle kunna trycka på dessa knappar och få mig att känna mig usel som människa.

Riktigt längtar efter att få bygga upp mig själv igen, självförtroendet tar ganska mycket stryk när man går igenom det jag har gjort det senaste året samt det jag går igenom just nu. Vet ju om vem jag är innerst inne, vill vara den personen igen - men man kan bara lägga en tegelsten i taget, annars faller huset ihop igen om man slarvar.

Tack och lov har jag ju kära Shin som skänker glädje på det mest spontana härliga hundiga vis =) hade helst haft en hund till såklart, dels för att det ger mig mycket med även Shin..
Han hade behövt det tror jag även om han verkar ganska glad som ensam. Träningen blir även den lite roligare med en till, är dock hemskt tacksam över att Shin är så väldigt duktig som klarar av att dra helt själv utan att maska och strunta rundor - vist lite sånt kan det bli när vi tränar på de ställena där vi går promenader (tycker själv det är skittrist också) vilket jag kan förstå.

Hoppas jag kan komma igång att blogga lite mera, ska försöka dokumentera några utav denna säsongs sista ordentliga dragträningspass med bilder och helst någon video också. Dels kan det vara roligt att gå tillbaka och läsa om själv men också att behålla och förstärka det positiva i att vara ute och köra hund - där existerar inga tankar, bekymmer eller problem då utan man befinner sig verkligen i nuet. Sånt gör en lyckligare inombords - det är viktigt.