17 juni 2011

Långa promenader och fästingar




Jag har fått ge med mig, förlorade kampen mot fästingarna... Shin har haft fyra fästingar sedan vi flyttade hit och det tycker jag är för mycket. När jag bodde inne i Helsingborg vart det fyra stycken på ett helt år!
Har aldrig behandlat mot fästingar tidigare, förra sommaren fick han inte en endaste. Neo däremot fick dessa fyra, året dessförinnan fick inte Neo några alls borträcknat stugsemestern i Halland under en vecka. Där var det en del kan man lugnt säga.

Så jag svalde min stolthet och vandrade ner till apoteket, frontline comp var det enda dom hade inne - vill inte ha scalibor fästinghalsband. Höll på att få en smärre chock utav priset, men vart ju bara att köpa det i alla fall.
Behandlade honom med det för tre dagar sedan, verkar som att det nog sved lite för han verkade lite orolig.. Var inte värre än att man kunde avleda med kamptrasan =) och det verkar också som om han haft lite klåda efter behandlingen. Skönt nog så har han kliat sig mindre för var dag som gått.

Till min stora förtjusning har han börjat apportera!!! Jag har nog mycket att tacka Robin för där då Shin verkligen älskar att leka med honom och särskilt att kampa, Shin har bjudit helt självmant på att apportera kamptrasan till Robin när han kastat iväg den, troligen för att Shin sett det som en super belöning att få kampa ihop med Robin att det är värt att komma tillbaka med leksaken istället för att behålla den helt själv.

Detta har jag utnyttjat till max och Shin apporterar även kamptrasan till mig i nuläget, jag har slutat komma till honom för att leka utan nu får han komma till mig och jag ser en sådan iver i honom när han gör det att jag bubblar utav glädje.

Robin har helt klart blivit Shins lekfarbror och detta tycker jag är väldigt kul, man skulle nästan riggat en kamera och filmat när vi alla tre leker tillsammans ute på ängen. Shin har verkligen en leklust som heter duga, speciellt för att vara en Sibbe. Det ända jag är uppmärksam på är att vi bryter leken innan han hunnit tröttna =) för att försöka behålla hans iver.... Vore ju aldeles utmärkt att lite längre fram kunna belöna med denna lek vid träning, skulle kunna fungera som den absoluta jack potten för honom.

Rent kontaktmässigt ger lek också väldigt mycket, anser jag i alla fall. Vi får en annan relation mellan oss och Shin, där det rent ut sagt är väldigt roligt för oss allihop. När vi var vid havet sist gick vi alla ut och lekte med en boll, kastade den mellan varandra och Shin lät vi medvetet få tag i den ibland. Fungerade utmärkt och det allra skönaste tycker jag är att det fungerar att ha honom lös vid dessa tillfällen, vi och leksaken har hans fulla fokus.

Jag har inga ambitioner eller krav på att kunna ha honom lös överallt men faktumet att det går i vissa situationer är helt klart en stor bonus.

Det verkar som om att den kommande veckan kommer det regna mycket, perfekt, det ger mig möjlighet att aktivera honom innomhus och börja så smått med klickern och försöka ge mig på shaping.

Har räknat ut att jag under denna veckan har promenerat ca 3 mil - 11km i lördags, 6,4 km i förrgår och 10km idag. Utöver alla dom andra rundorna då som brukar ta 20-40min, dom räknar jag inte med eftersom dom ändå är standard och i rent rastnings syfte.

Vi har haft tur med vädret och jag är stolt över mig själv att jag ändå lyckats komma iväg! Krävs lite tidsplanering för att det ska fungera också, grannen följde med idag också med sin hund, en landseer. Jätte trevligt, jag och Shin fick tillfälle att öva på att gå i mera maklig takt! Annars har vi en tendens att gå så fort fort fort som vi bara kan och orkar.

Så nästa veckas fokus kommer då främst ligga på shapingen, blir där uppehåll i vädret ska jag försöka hinna med att komma iväg på en sån där långruna med. Har kickat lite på kartor och där finns ett par vägar jag hade velat utforska närmre, inklusive kolla in en sjö och se om den är bad duglig eller inte. Simmträning gillar jag skarpt! Det är bra för musklerna, vattenlekar är också super och fram för allt roliga :)

14 juni 2011

Börja Träna?

Ibland står man och trampar vatten kan jag känna, känslan utav att man inte riktigt kommer framåt även om tiden går.

Lite så upplever jag det precis den tiden innan man har kommit igång ordentligt med någonting, innan man lyckats med det svåra att göra det till en rutin.

Jag tycker det är roligt att träna, dels för tränandets skull men även för att i det långa loppet nå fram till ett särskilt mål. Hade till exempel jätte gärna velat börja träna lydnad, klicker med inriktning på shejping då det verkar himla spännande. Sedan skulle jag också velat börja träna på att ställa, tanken är ju att ställa ut Shin någon gång och då vore det bra om man viste hur man gör!

Även att börja träna upp min kondis, köpa en sele till pojken och börja använda midjebältet jag har. Skulle vara hemskt kul att till och med tävla lite, särskilt med tanke på att Shin drar bra även om han är ensam. Väldigt lätt att motivera honom, det räcker med att man börjar jogga lite lätt även när han bara är i koppel så vill han framåt utav sig själv - han distraheras inte utav dofter och ska stanna överallt.


Som ni förstår är det många olika saker jag vill... men, jag har lite svårt med motivationen hos mig själv.
Lite som att tanken på allt är övervälmande så jag får nog sätta mig ner och ordna en prioriterings lista, så när jag väl har fått in en sak på rutin kan jag börja jobba på nästa lilla roliga projekt.

Rent instinktivt känns det som att börja med kondisen vore en bra början, hade då främst tänkt börja med riktigt långa promenader ett par gånger i veckan. Få upp benstyrkan och utforska olika vägar.


13 juni 2011

Välkommen

Jag har bestämt mig för att återgå till bloggandet men att byta från blogg.se till blogger istället.

Det kommer ta mig lite tid att få ordning på denna bloggen med alla inställningar jag vill ha och så vidare, det tar ju faktiskt mer tid än vad man först kan tro att hitta fram till något man trivs med och tycker är en snygg layout. För att inte tala om html kodningen! Var ju över 8 månader sedan jag höll på med det sist, verkligen fantastiskt hur mycket man glömmer bort på så kort tid.